I sitt originalutförande är IF-båtens undervantsröstjärn något underdimensionerade för den last de utsätts för. Till största del beror detta på, att vantets dragriktning inte är i skruvens riktning, utan något vinklad in mot masten. Skruven utsätts då för ett böjande moment, som höjer dragspänningstillståndet avsevärt på ytan av skruven. Detta tillsammans med att originalskruvarna har en utskuren gänga (vilket innebär en brottsanvisning) gör att det finns en potentiell risk att skruven går av, ungefär vid översta gängan.

Vi känner till ungefär 10 båtar, som har fått mastbrott eller masten skadad p.g.a. röstjärnshaveri. Samtliga har seglats mycket och på Västkusten eller runt Danmark, där både vind- och sjötillstånd är värre än på insjöar och på Ostkusten.

Toppvantens röstjärn är både av en kraftigare dimension och dessutom är toppvantets dragriktning inte vinklad. Därför är brott på dessa röstjärn osannolik. Vi känner heller inte till någon sådan skada.

På äldre båtar, före 1969, kan originalskruven vara av en tjockare dimension, 10 mm. Risken för att denna går av är inte alls så stor, men den bör nog ändå bytas.