maja skrev:Mastehadriggen är enligt min mening ett påfund som härstammar från IOR-epoken. Då var det en ren mättekniisk fråga för att få ett lägre mätetal i kappsegling ift. segelytan som man kunde nyttja.
Masthadrigg innebär att man får stora, bökiga försegel och storsegel som i princip inte kan användas ensamt.
Om du trots allt skulle föredra en sådan rigg ska du välja en annan båt som har det från början, precis som Johan skriver.
Masthead föredras av många långseglare för att det är en stabilare rigg. Storleksförhållandet mellan storsegel och försegel kan väl knappast riggtypen som sådan lastas för, utan snarare just IOR som beskattar storsegelyta hårt. Det finns inget med själva mastheadriggen som säger att storseglet måste bli litet och förseglet stort.
Sök på sailguides diskussionsforum för mer uttömmande svar.
För att mastheadriggen ska bli stadig är det väl bra at masten kommer mera på mitten. Då blir det automatiskt stora försegel.
Dessutom, eftersom förseglet automatiskt kommer att bli större ift. en partialrigg för varje placering av masten långskepps, kan det helt enkelt vara en balansfråga att storseglet kommer att bli blir så litet att det knappast går att använda ensamt på bidevind och öppna bogar.
Generellt sett blir en mastheadrigg lägre för samma segelyta, vilket är en fördel om det blåser mycket. Samtidigt är riggen mer eller mindre omöjlig att trimma vilket är en nackdel, för det innebär större behov att reva och att byta försegel. De förhållandevis stora förseglen är dessutom svåra att hantera när man behöver gå över stag ofta.
Marek, IF-båt SWE-829 "Ingela" från Lagunen i Malmö
Medlem i IF-båtförbundet sedan 1985
IF-båtägare sedan 1983
Hej !
Jag håller på och renoverar/anpassar min IF för långsegling. Vad det gäller riggen, gör jag på följande sätt. Principen jag utgår i från är att ett stag skall kunna brista utan att riggen går över bord. Långsegling innebär ofta att man på relativt kort tid seglar båten längre än många fritidsbåtar hinner göra på, kanske,
hela sin livslängd. Att ett ändstycke till en wire brister eller en saxpinne trillar ut får inte innebära att all stagning helt försvinner i någon riktning. Jag har själv
seglat över Atlanten två gånger och vet att havet kan vara rätt tomt. På ena överfarten till Brasilien såg vi endast en båt på trettio dagar. Att tappa masten mitt i Atlanten på en båt med utombordare och tio liter bensin är nog ingen hit. För att så långt rimligt skydda mig från detta har jag kompletterat orginalriggen med ett extra akterstag, ett extra röstjärnspar med ett tredje vantpar som går över nya, lite kraftigare spridare som ersatt de gamla spridarna, och till masttoppen( det gamla toppvantet är kvar och går över samma spridare ), i fören har jag monterat en ankarrulle med fäste för ett 4mm extra försag som också går till toppen. Med dessa fyra extra wirar tror jag riggen bör klara ett brott på valfritt stag. Jag behåller också 7/8-dels riggens fördelar men får en mer mångsidig och betydligt säkrare rigg. Det yttre förstaget tänker jag att använda till att sätta
ett stort undanvindssegel med några enstaka pistolhakar för säkrare hantering. I lite friskare undanvindssegling blir det extra förstaget bra till att sätta en andra fock som spiras i lovart. På orginalförstaget kommer jag att ha en lite kraftigare rullgenua. Med dessa åtgärder tror jag inte det är meningsfullt att gå upp i dimention på riggwiren.
Inuk på Snowflake.
Jag har seglat läns några gånger med två försegel (genuor), det ena spirat i lovart och det andra flygande i lä, hissat i spinnakerfallet och skotat med ett spinnakerskot. Har man suggor, kan man även justera skotpunkten om man finner behov för det.
Detta har fungerat fint under några nattseglingar längs Skånes sydkust, då man kanske vill eliminera risken för ofrivillig gipp. Och 30 kvadratmeter segelyta ger bra fart i frisk vind... :-)... Inga problem med bärgningen heller. Vid behov tas det flygande seglet enkelt ner i sittbrunnen på samma sätt som en spinnaker
Den enda risken skulle vara att masten kanske inte blir korrekt stagad. Men egentligen blir det väl inte värre än om man har spinnakern hissad. Och man kan ju alltid stötta litet med akterstaget.
Att segla platt läns utan att spira seglet i lovart är en mardröm. Seglet fladdrar och flaxar hela tiden, särskilt om det går vågor. Och om man seglar läns på gränsen till slör kan man med fördel spira i lä och även där få mindre fladder och därigenom bättre drag.
Marek, IF-båt SWE-829 "Ingela" från Lagunen i Malmö
Medlem i IF-båtförbundet sedan 1985
IF-båtägare sedan 1983
